Säg inte att jag är ditt allt när du ändå kommer lämna mig.
Sitter i sängen nu och tänker, förlåt för inlägget inatt. Men kände för att skriva av mig lite. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, med gråtklumpen i halsen kommer man ingen vart liksom. Måste nog lyda min mamma och prata med en kurator eller nått. Även fast jag verkligen är emot det, för jag menar vem vill sitta och gråta och prata ut om att man vill dö när hon bara sitter där och lyssnar för att det är hennes jobb? INTE jag iaf, men ibland måste man göra saker man inte vill. Nae nu ska jag inte skriva mer hejdåå
Who am I?
Vad har hänt med mig? Jag bryter ihop inifrån. Bitarna bara faller. Jag är en helt annan person. Kan inte sova längre, känner ingen sömnbrist alls. Gråter bara konstant. Kan inte leva med det här. Kan inte leva med att ha sårat den jag älskar mest. Jag måste hitta tillbaka, jag är vilsen i min egen kropp. Jag vill inte längre, vill ha tillbaka mig själv. Jag vill inte lida längre. Hur kunde jag?
När en tjej leker svår är det för att hon är rädd för att bli sårad
Ligger och lyssnar på lite "emo" låtar, såna som handlar om kärlek till folk, självmordstankar, döden osv. Har inte tänkt på döden så mycket som jag har gjort sen igår. Blir väl inte så om man inte har haft ett "nära döden" moment om man säger så. Kanske inte typ att ligga i koma då men jag menar att man kan vara så nära döden, till exempel i fredags, en hårdare smäll och jag skulle krossat mitt bakhuvud eller nått, om det var mörkt skulle bilen inte ens sett mig och inte hunnit bromsa i tid, och då skulle jag legat där utan att någon annan vetat om det. Helt livlös.
Nae ska sluta vara så deprimerande och tänka på att vissa har det värre än mig. peace out
Genom tiderna
Ni har precis sett bilder från Falsterbo, när jag och mysan var där 2009, haha minnena stannar kvar för evigt!
Det här är dagen innan nyår 2009, åh älskade mysan och älskade firri!
Det här är i Grevagården 2008
Och där får det vara nog, alla dagar, år och timmar med dig Mysan har varit guldvärda. Jag kan än idag sitta och bara tänka på allt galet som vi har gjort, rest genom hela Sverige för några idioter, gjort olagliga saker, racat på travbanan med galna ponnyer med knappt någon utrustning på oss. Vi har verkligen levt livet och jag hoppas att vi snart är tillbaka på banan igen och fortsätter med alla äventyr! Kom ihåg att vi ska till Mallorca 2022, det sägs ju att det kommer hända något väldigt speciellt där, hehe. Älskar dig och kommer alltid att göra det, du är och kommer alltid att vara min andra halva.