Säg inte att jag är ditt allt när du ändå kommer lämna mig.
Sitter i sängen nu och tänker, förlåt för inlägget inatt. Men kände för att skriva av mig lite. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, med gråtklumpen i halsen kommer man ingen vart liksom. Måste nog lyda min mamma och prata med en kurator eller nått. Även fast jag verkligen är emot det, för jag menar vem vill sitta och gråta och prata ut om att man vill dö när hon bara sitter där och lyssnar för att det är hennes jobb? INTE jag iaf, men ibland måste man göra saker man inte vill. Nae nu ska jag inte skriva mer hejdåå
Kommentarer
Trackback